Kanske kan man säga att boxningen låg i blodet i min familj. Även min mellanbror Stig Högberg, kallad Molle eftersom vi alla är födda i Mollösund på Orus (där jag skådade dagens ljus den 18 december 1938!), gav sig i leken. Molle var bra i många idrotter, särskilt teränglöpning. Han betraktade folk som drog på sig boxhandskarna med roat överseende.
- Det där är väl ingenting, menade Molle. Det där kan väl vem som helst.
Han retade Evert och mig, som vid det här laget också hade börjat träna. För att visa sanningen i sin teori att boxas är något som vilken frisk yngling som helst kunde visa sig framstående i, gick Molle upp på Hissingens boxningsklubb och anmälde sig i en turnering.
- Då får du sätta igång att träna först!
- Sällan, svara Molle. Anmäl mig bara!
Molle vägde fjädervikt. 16 grabbar var anmälda i hans klass. När det blev känt att Molle Högberg skulle vara med backade alla ur utom en. Molle hade respekt med sig. Leende gick han upp i ringen och vann matchen lätt. Han fick in en kanon hård vänster på motståndaren som gick i däck. Många börjar boxning, men de flesta ledsnar. På så sätt var Molle rätt typisk. Man måste träna, det räcker inte med bara anlag. Träna, träna, träna… är enda vägen till framgång inom boxning som inom allt annat.
Bosse Högberg 1968
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar