Först långt efteråt - när båset är så gott som tömt på folk och virrvarret har ebbat ut och Bosse Högberg drar på sig vindtygsjackan – kommer den mest överraskande repliken, följd av en djup, befriande suck:
-Fan man känner sig tacksam, säger han. Vad man känner sej tacksam för att allt gick bra!
Någonting har smält i ismagen. Ur blocket av kall hänsynslöshet framträder konturerna av en människa. Först nu när matchen är över.
-Har du någonsin sagt det ordet förr Bosse?
-Aldrig offentligt. Visst har jag känt tacksamhet, men bara mot mig själv. Jag har aldrig haft nån annan att tacka för något. Det är jag som har svettas, tränat, slagits och slagits. Jag har varit tacksam för att jag har orkat, tacksam när jag lyckas.
-Men nu?
-Nu är det något mer. Jag har slagits ner i skorna av tidningsförföljerser och skit snack dag efter dag. Jag har varit stöddig en gång för några månader sen och kallade en del göteborgare för bondtjyvar. Det har varit ganska naturligt om jag fått hela publiken mot mig. Och så blev det precis tvärtom. Därför är jag tacksam. Dom gillar mej, trots allt. Dom visade att dom gillar mej redan före matchen. Överallt möttes jag av vänlighet och uppmuntran. Av killar på gatan, av barn, av gamla tanter. Och jag fick fler och fler bevis för det under matchen och efteråt. Jag gick genom folkhoparna och dom skrek ”Bra Bosse” och ”vi gillar dig Högberg”
-Men räcker det för att klara en sådan nervpers som du har haft de senaste dagarna? Kan du vara så kall och okänslig?
Han ler självironiskt;
-Jag har inga nerver.
Bosse Högberg 1966
Jörgen Kruth körde 20st 200m intervaller på 37sek varv.
Ola Rapace firar påsk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar