måndagen den 31:e maj 2010

Han var stor, hårig hårding.


I San Juan på Puerto Rico gick Bosse Högberg en vid det här laget en mycket omtalad fight.
- Det var ingen riktig match, säger Bo. Det var sparring. Men killen som jag hade emot mig tittade så nedlåtande på mig och skrattade så hånfullt att jag tänkte han skulle få känna att jag kan klappa till. Han var stor, hårig hårding, men han la sej snällt när min upercut satt på hakan.
Bosse har boxats tre gånger förut i USA. Han gick två amatörmatcher där 1957, då han mönstrade på en båt på Kuba och tog sig över till staterna. 1964 vistades Bosse ett par månader i New York och mötte Felix Santiago i Madison Square Garden.
- Jag är ännu obesegrad i amerikanska ringar, säger han.
Bosse Högberg 1967

torsdagen den 27:e maj 2010

Jörgen Kruth


Vi har nu varit i fyra veckor i en tränings period med mer fokus på styrka på Jörgen Kruth. Han har klivit upp på en ännu högre styrkenivå än innan förra matchen och vi har även kunnat behållit det höga syreupptaget från förra perioden, ser förbannat stabilt ut.

tisdagen den 25:e maj 2010

Jag slog vartenda slag för att döda


Min Italienska vänster använde jag på en Italiensk sjöman första gången så han fick ta igen sig ett par dar. På Sjukhus. Tror att jag spräckte levern på honom.
- Det där blev förresten nästan mitt specialslag som proffs. Vänsterkrok mot levern. Eller högerkrok. Fabio Bettini var europatrea, när jag mötte honom. Han åkte i fjärde ronden, krok mot levern. Werner Mundt var tysk mästare. Åkte i andra ronden. Samma slag. Jag knockade fem stycken olika tyska mästare under mina 43 proffsmatcher.
- Din allra bästa match?
- Jag tror aldrig det stämt så bra för mig när jag boxade italienska mästaren Bruno Santini. Då var jag som en tickande bomb. Santini var hård och smart, men jag kände inga slag den gången. Boxade mej faktiskt iskall till blottor och sen var det bara ”splosch”! Santini åkte i fjärde.
Bosse Högberg 1981

måndagen den 24:e maj 2010

Lika lätt som någon annan jävel


Men en sak säger jag dej: Jag kan aldrig räkna med någon rättvisa. Jag har varit tuff, men nu får jag tårar i ögonen lika lätt som någon annan jävel…
Bosse Högberg 1977

lördagen den 22:e maj 2010

Dagens Nyheter idag "Noomi Rapace ska porträttera schlagerstjärnan Anita Lindblom"

Skådespelerskan Noomi Rapace ska porträttera schlagerstjärnan Anita Lindblom på film. Manuset till filmen, där Noomis make Ola Rapace ska spela boxaren Bosse Högberg som var Lindbloms kärlek på 60-talet, håller just nu på att skrivas av Peter Birro, enligt Dagens Nyheter. Inspelningen är tänkt att ske nästa år.

Anita Lindbloms karriär var kantad av både stora framgångar och motgångar, och hennes liv var flitigt skildrat i skvallerpressen under den aktiva karriären. I början av 1980-talet fick hon nog av rampljuset och drog sig tillbaka. Anita Lindblom är i dag 72 år och bosatt i södra Frankrike sedan många år.

torsdagen den 20:e maj 2010

Är ni någon slags skolmagister här?


Själv har Bo Högberg inte varit så mycket för att buga och bocka här i livet. En gång när han ganska oanmäld dök upp dök upp vid Anita Lindbloms konkurs uppgörelse vid Södra Roslagens häradsrätt. Vid sådana tillställningar brukar det inte vara så mycket folk i rätten, men då var det fullspikat. Rättens ordförande var en kortväxt karl i 60-årsåldern. Röd i ansiktet med en blick som Morastål bakom glasögonen. Högberg klev fram. Ordförande stirrade på honom. Såg ut som han skulle få slag.
- Ni tuggar tuggummi!
- Gör jag?
- Här ska inte vara några tuggummin i min rättssal!
Röt den mäktige. Högberg tittade ut genom fönstret och sa
- Är det här någon skolklass?
- Det här är ingen skolklass det är ni jag tilltalar herr Högberg
- Jamen är ni någon slags skolmagister här?
- Sluta tugga! Jag förmodar att ni är proffsboxare Bo Högberg?
- Ja det är det och jag tänker inte ta ut något tuggummi!
Bosse tuggade. Ordförande var nu blå i ansiktet, och virvlade runt med händerna som om han letade efter ett skjutvapen. Till slut kom förhandlingarna igång så smått. Advokaterna pratade sitt, rätten sitt. Anita Lindblom sitt. Bosse Högberg sa också några ord, fast ingen bett honom.
Advokaterna och rättens ordförande kom inte överens. Högberg tuggade.
Efter två timmar såg ordförande helvild ut.
- Vi tar en timmes paus! Vrålade han.
- Nej föresten vi tar en och en halv timme! Det finns en lucka i lagen sa ordförande.
Först då tog Högberg ut tuggummit. Han höll fram det mot ordförande
- Stoppa det här i luckan då.

tisdagen den 18:e maj 2010

Om det gäller min egen dörr


Enligt tidningarna är jag typen som sparkar in dörrar om man inte öppnar för mig. Javisst det är jag också. Om det gäller min egen dörr. Om det inte gäller min egen dörr, så går jag ju igen. Men nu gällde det min dörr. Det kom du på så småningom, så du öppnade. Och in kom alltså världens beskedligaste kille. – Hej sa jag vad är du rädd för?
Bosse Högberg 1970

söndagen den 16:e maj 2010

Galjonsfigur för klubbar utan att satsa fem öre själv


Bosse Högberg blir värd på spansk nattklubb:
- Jag ger fan i skilsmässan och Anita…
Bosse Högberg kommer till vårt möte på Hotel Clifton Ford i London, i blå-vit-prickig kortärmad skjorta, öppen en bit ned på bringan med mörka glasögon och med ciggar i handen ser ut som Al Capone.
Varför sprack det med Anita?
- Jag ska säga vad felet var. Hon arbetar inte. Och när hon inte arbetade vart hon alldeles ifrån sig, skärrad och stirrig. Anita är så skicklig att hon kan få hur mycket jobb som helst, när hon vill, om hon vill. Men hon var så dum, tog inte de chanser jag skaffade henne. Jag hade grejat en stor grej i Tyskland. Men det blev inget. Anita är för misstänksam i förväg. Men jag är inte den som säger: ”Skärhalsen av Anita.” Det var bara inte hennes fel och inte bara mitt. Det bara blev så.
Något du är ledsen över?
- När Anita säger i tidningen att jag kommer från en kriminell miljö. Det finns inga ärligare människor än mina föräldrar. George och Eva. Och jag känner det som om de svenska myndigheterna är ute efter mig. Jag har varken stulit eller rånat. Men, jag har inga bekymmer. Det är egentligen ingenting särskilt jag bryr mig om. Nu sticker jag till Spanien så småningom. Där har jag fina chanser att t.ex. starta eller vara galjonsfigur för klubbar utan att satsa fem öre själv.


John Cassavetes once said,

"This picture, this picture—I don't give a fuck what anybody says.
If you don't have time to see it, don't.
If you don't like it, don't.
If it doesn't give you an answer, fuck you.
I didn't make it for you anyway."

lördagen den 15:e maj 2010

Han var stöddig precis som mig själv


Fredagen 3 Februari 1967 Slog Bosse Högberg av käken på österikaren Arthur Zemla i Mässhallen, Göteborg.
- Jag skonar ingen. Jag har aldrig träffat hårdare än när jag slog av käken på Zemla, sa Bosse.
Tv 1:s Per Gunnar Evander säger
- Zemla hänger på repet när Bosse slår, det ser ut som hans huvud slås av.
Bosses slag, som avslutade matchen i rond 4, fick en kvinna i publiken att svimma och en annan dam fick ett hysteriskt gråtanfall.
- Han var stöddig precis som mig själv, så det passade mig alldeles utmärkt att han fick åka hem med hela huvudet i paket, sa Bosse.

fredagen den 14:e maj 2010

Fria viljan och rätten att förfoga över sitt eget liv



När jag fastnade första gången för historien om Bosse Högberg liv, var det för hans ogillande mot auktoriteter vare sig det gällde polisen, myndigheter, förmän eller borgerliga organ. Denna ovilja gjorde att Han råkade ofta i konflikt med rättvisan vilket följde honom långt fram i livet.
Han var sannerligen en kontroversiell person, en outsider som genom sin boxning tog sig från botten av samhället till att bli Europamästare i mellanvikt och ett liv i toppen av samhället.
Många missuppfattade hans offensiva livsstil som en signal för högmod och ren och skär ondska bl.a. av journalister. Inget kan vara mer oriktigt.
Jag har intervjuat personer som levt nära Bosse Högberg under större delen av sina liv. Av dem beskrivs han som den vänligaste och mest omtänksamma människa man kunde träffa.

När jag tänker på Bo Högberg tänker jag på om den fria viljan och rätten att förfoga över sitt eget liv och göra sina egna val, istället för att överhet och auktoriteter gör det.

Gör som du vill! Lev! Njut! Känn ingen skuld

Stefan "Bubben" Reijer



Drick Rödvin och få en fast och slät hud!!!
Ämnet resveratrol som finns i rödvin har länge varit känt för att vara bra för hjärt-kärlsjukdomar. Forskare har nu upptäckt en ny förmån för rött vin, pågående forskning visar resveratrol hjälper dig behålla slätare och yngre hud.
Resveratrol är en antioxidant och en växtpolyfenol som bildas av flera växter, bl.a. i skalet på röda vindruvor, som ett försvar mot angrepp av bakterier och svampar. En rad olika goda hälsoeffekter, som antiinflammatoriska, neurologiska, cancerhämmande, virushämmande och till och med anti-åldrande effekter har rapporterats.
in vino veritas

torsdagen den 13:e maj 2010

Skit, betyder det! Skit…vanlig skit


- Varför måste jag genomgå en sinnesundersökning? Frågade jag i rättssalen.
- Jo, sa rättens ordförande ni är en primitiv natur. Ni bär er åt så att man kan misstänka Både det ena och det andra. Bara ge sig av under pågående rättegång utan vidare…
Rättens specialist på snedkörda hjärnor blev äntligen klar med sitt utlåtande. Högberg normal, hette det i rapporten.
Grattis Bosse! Du är normal! Skrek löpsedlarna efter sinnesundersökningen.
- Nå Högberg. Vad säger ni om resultatet av sinnesundersökningen? Frågade rättens ordförande. Han log.
- Cèst la merde
- Vad betyder det?
- Du som inte är så primitiv måste väl begripa det?
Ordförande skakade på huvudet: Han log ännu.
- Skit, betyder det! Skit…vanlig skit, du vet.
Ordförande slutade le.
Bosse Högberg 1968

Ola Rapace
och Jörgen Kruth körde Knäböj 6x6 på 130kilo bra som fan. Ola drar nu till Cannes. Efter det så börjar vi köra på riktigt igen.

tisdagen den 11:e maj 2010

Trots att jag tappat fotfästet i min egen verklighet ångrar jag ingenting


Dagligen kontaktades jag av journalister som ville ha intervjuer. Till en början var jag smickrad över skriverierna. Det var skönt att se sej själv i tidningen. Tänk min bild framför ögonen på miljoner svenskar? Bo Högberg ”the golden boy”.
Snart upptänkte jag att det fanns pengar att hämta I massmedian. Jag började ta betalt för intervjuer och reportage. Till en början i blygsam skala, det räckte att tidningen bjöd på en middag. Efter hand ökade kraven. Under åren har jag utnyttjat kvällstidningars och veckopressens snaskiga sensationshunger, och hjälpt till att sälja lösnummer, i stor skala. Jag har ställt upp för att dom skulle få något säljande att trycka, men jag har också tagit betalt. Sammanlagt har jag fått den svenska sensationspressen att punga ut med närmare en halv miljon kronor. Skattefria stålar utan kvitto. Jag har hjälpt pressen att skapa bilden av Bo Högberg. Kom inte och snacka med mej om pressen som en förmedlare av sanningar och verkligheter. Du som lärt känna mig genom massmedia känner mig inte.
Själv upplever jag dagligen att den skapade myten om skitstöveln Högberg fodrar att jag lever upp till den.
Omvärlden vill se mig som den bild tidningarna skapat. Många nätter har jag vridit mig i svetta lakan och grävt i ordbråden efter mitt jag. Min identitet är suddig även för mig själv, den finns någonstans under miljontals ord. Det är priset jag har fått betala för att jag låtit pressen skriva vad fan som helst. Ju större lögn ju mer har dom fått betala.
Trots att jag tappat fotfästet i min egen verklighet ångrar jag ingenting. Det har varit nödvändigt för att nå det mål jag satt. Jag har kämpat för en plats bland de oberoende. Att ha tillräckligt med pengar för att slippa leva i samma skit som mina kamrater på Blåsutgatan. Slippa stiga upp varje morgon på bestämda tider och gå till ett jobb och gå där hela dagarna och ta emot skit utan att våga öppna käften. Slippa slicka förtryckare i röven för att få behålla jobbet. Slippa krypa hem till familjen skitfull efter en veckas monotont helvete.
Det handlar om pengar. Bara om pengar. Det går att köpa allt, t.o.m. rättvisa inför lagen. Vägen till pengar för mig och alla andra arbetargrabbar är mer kuperad än för dom som seglar fram genom livet på en oxfilé. Jag var fast besluten att ta chanser och bli miljonär före trettiofem års ålder.
Bosse Högberg 1979

måndagen den 10:e maj 2010

Ny laddning T-Shirts


Alla storlekar finns

Det kom 10 000. Alltså: Ekonomisk succé.


Vem hade rått Högberg att möta en sådan rutinerad boxare som Jose Duran? Högberg hade ju inte gått en match på fem år. Var det Edvin Ahlqvist? Nej Edvin hade inget med Bosse att göra. Det förklarade den gamle demonpromotorn för mig på matchdagens morgon.
- Det var den spanske promotorn som ville ha med Bosse Högberg i den här galan.
Ahlqvist hade engageras som någon slags galjonsfigur. Man vet att hans närvaro skapar anseende och respekt. Men han hade inga ekonomiska intressen i den här galan.
Affärsmännen bakom arrangemanget var tre: spanjoren Rodriguez, finländaren Heikki Puustianen och den svenske Carl-Axel Hellqvist. De behövde 5 000 åskådare för att det hela skulle gå ihop. Det kom 10 000. Alltså: Ekonomisk succé.
Mallorca 1973

Ola Rapace körde sparring med Jocke Karlsson. Jocke som ska gå match i Tensta den 12/6 är i bra fysisk form efter alla löpintervaller och styrketräning. Jörgen Kruth körde distans 45min.

fredagen den 7:e maj 2010

Hatet, som lagrats inom honom, mot allt djävulskap på denna jord


Den spanska natten över tjurfäktningsarenan Plaza de Toros var mörk och från ena ringhörnan lyste onda ögon. Dessa ögon tillhörde Bo Högberg. Han såg ut som en kines just uppstigen från en djonk i Shanghai med sin långa, tvinnade mustasch och sitt kilformade ansikte. Hotfullt. Det var som om han försökte skrämma sin opponent, den 26 åriga Jose Duran, en mörk, hårfager spanjor med klassik skön profil, till synes helt obemärkt efter 52 matcher i den hårda hanteringen i ringen. Men Jose såg lugn och samlad ut. Han log vänligt mot Ingemar Johansson när vår ex champion hälsa på honom. Därefter vände han ryggen till Högberg och koncentrerade sig.
Högberg stod orörlig som en bistod och stirrade rakt fram. Men man märkte att överkroppen hävde sig upp och ner och han hade hjärtklappning. Nervositet? Kanske. Litet. Det var dock fem år sedan han senast befann sig i samma situation och nu hade det ögonblicket kommit när det inte lönade sig att snacka längre. Nävarna skulle tala.
Vi hade nyss fått boxarnas vikter av speakern, Högberg. Som såg överraskande vältrimmad ut 70,5 kilo. Duran 69,5.
”jag är blodstörstig!” Det hade Högberg sagt i förväg. Hatet, som lagrats inom honom, mot allt djävulskap på denna jord. Det skulle gå ut över Jose Duran
Mallorca 1973

torsdagen den 6:e maj 2010

Jag levde livet som det heter trots att jag inte ägde ett öre


Jag mönstrade på en smutsig dansk sockerpråm. Den gick till Boston och Baltimore och sedan Kuba.
I Havanna pös Högberg sin vana trogan i land. Det var oro i luften, man skrev år 1957. Det var bara två år innan Baptista skulle kastas ut och Fidel Castro ta över. Men fortfarande var Havanna det gamla Havanna med svarta nätter, kastanjetter och eldiga senoritor som älskade blond svensk gosse. Jag levde livet som det heter trots att jag inte ägde ett öre.
När jag varit på Kuba en månad började man kolla upp alla utlänningar. Castro hade ju hejdukar i land och det sköts då och då på nätterna. Kusliga ting sades hända uppe i bergen. Hur som helst – alla utlänningar som inte ägde minst 300 dollar betraktades som samhällsfarliga och utvisades bums ur landet.
Jag sattes på en färja och skeppades över till New Orleans. Där strövade jag omkring i tre veckor. Sedan liftade jag till New York.
Till sist tog jag på en båt och arbetade mig hem på den. Min reselyssnad var stillad för den här gången. Nu var jag pigg på att boxas igen. Men nu skulle jag lära mig jobbet från grunden och verkligen bli något.
Bosse Högber 1968

onsdagen den 5:e maj 2010

Förmodligen hänger det ihop med min obändiga och ömtåliga själv känsla



Det engelska utrycket ”the noble art of selfdefence!- ”självförsvarets ädla konst”- framstod tidigt som meningsfullt i mitt fall. Jag vet inte vad det beror på, men jag har alltid blivit överfallen av större och starkare typer. Förmodligen hänger det ihop med min obändiga och ömtåliga själv känsla. Jag har aldrig tålt översitteri. Till sjös hörde det till pjäsen att alla skulle hunsa med och trakassera en liten mässkalle. ”Hurru Kalle, kila å hämta en öl!” kunde det låta. Men mässkalle Bo Högberg svarade snorkigt: ”Det kan du göra själv! Jag är inte anställd för att passa upp på dej!” Så small det och jag klappade tillbaks. Oftast med storslaget framgång. Sen fick jag vara i fred för översittare. På den Resan!
Bosse Högberg 1968

tisdagen den 4:e maj 2010

Jag var snabb som en iller och hård som en planka


Jag blev västsvensk seniormästare i lättvikt så ung som jag var. Så kom SM och mitt första besök i Stockholm. Jag var nu 17år och man lät mig följa med till huvudstaden mest för att visa mig lite uppmuntran. I sällskapet hade vi tre ”givna” svenska mästare – min bror Evert Högberg, Roland Weissbrodt och Verner Wasen.
Första kvällen vann jag stort i Eriksdalshallen medan de tre ”givna” förlorade. Följden blev att de fick åka hem, medan jag drog in i deras flotta rum på Malmen.
Stimulerad av denna sociala framgång vann jag även min andra match på en dundrande knock out. Den var så pass hård att jag hyste allvariga bekymmer för min motståndare. Sen kunde inget stoppa mig och jag kom hem till Götet igen som ny korad svensk mästare.
-Är den där lille snorungen boxare! Sa en del gott folk och betraktade mig ogillande.
Jag var kanske ingen imponerande företeelse fysiskt sätt, enligt tidningarna, men jag var snabb som en iller och hård som en planka. Jag hade ett blixtrande fighterhumör och så var jag ”hungrig”. Jag var bokstavligt talat fast besluten att ”slå” mig fram i världen. Man måste ju använda det man har. Jag hade inga fina skolor, men mina hårda nypor, min oräddhet och min energi när det gällde träningskulle hjälpa mig. För mej är hela världen en boxningsring.
Bosse Högberg 1968

måndagen den 3:e maj 2010

Min bror Molle Högberg



Kanske kan man säga att boxningen låg i blodet i min familj. Även min mellanbror Stig Högberg, kallad Molle eftersom vi alla är födda i Mollösund på Orus (där jag skådade dagens ljus den 18 december 1938!), gav sig i leken. Molle var bra i många idrotter, särskilt teränglöpning. Han betraktade folk som drog på sig boxhandskarna med roat överseende.
- Det där är väl ingenting, menade Molle. Det där kan väl vem som helst.
Han retade Evert och mig, som vid det här laget också hade börjat träna. För att visa sanningen i sin teori att boxas är något som vilken frisk yngling som helst kunde visa sig framstående i, gick Molle upp på Hissingens boxningsklubb och anmälde sig i en turnering.
- Då får du sätta igång att träna först!
- Sällan, svara Molle. Anmäl mig bara!
Molle vägde fjädervikt. 16 grabbar var anmälda i hans klass. När det blev känt att Molle Högberg skulle vara med backade alla ur utom en. Molle hade respekt med sig. Leende gick han upp i ringen och vann matchen lätt. Han fick in en kanon hård vänster på motståndaren som gick i däck. Många börjar boxning, men de flesta ledsnar. På så sätt var Molle rätt typisk. Man måste träna, det räcker inte med bara anlag. Träna, träna, träna… är enda vägen till framgång inom boxning som inom allt annat.
Bosse Högberg 1968

lördagen den 1:e maj 2010

Ack ja! Det var ungdomens vår.



Första gången jag förstod att jag hade dynamit i nävarna var jag 14 år. Det var sista året jag gick omkring med skolmössa. Jag stod vid Göteborgsbiografen Skansen och var på väg ut när en stor löjd (löjlig typ) slog mössan av mig. Jag vände mig om och tittade på honom. Det var vad han väntat på.
-var det något pysen? I så fall, kom med!
Vi gick ut. Utanför fanns en sandlåda för barn. Där skulle vi göra upp. Mitt enda sällskap var en grabb som kallades Tattar-Arne, medan löjden hade ett helt gäng med sig. De ställde sig runt ”ringen” och väntade på att löjden skulle göra mos av mig. Men han hann aldrig visa vad han dög till. Jag träffade honom med en spikrak vänster rakt på näsan. Då inträffar det mest förbryllande:
Löjden – stor, stark och arrogant – slog händerna över ansiktet och började snyfta! Tårarna rörde inte mitt hjärta. Jag steg fram och gav honom en till. Då satt han sig på kanten av sandlådan och stortjöt. Ett tag trodde jag att löjdens polare skulle hoppa på mig. Men de var ytterst imponerade av mina två vänstrar och kom fram och ville visa sig vänliga. Och tro mig eller ej: de bjöd mig på lakrisciggaretter!
Ack ja! Det var ungdomens vår. Sedan dess har jag utkämpat hundratals fajteroch förhållandena har inte alltid varit så idylliska som den där gången utanför Skansen-biografen.
Bosse Högberg 1968